We don’t understand

— English below —

”Min dotter Mohadese som är 7 år ringde polisen och sa att de måste släppa mig, att hon behöver sin pappa. De sa till henne att de bara jobbar med allvarliga saker, att hon inte ska dit ringa igen. Mohadese gråter hela tiden. Hon vill inte gå i skolan, inte äta. Hon förstår vad som händer. Min son är 6 år, han förstår inte riktigt.”

Och jag förstår inte heller. Ingen ska behöva förstå, för det här borde aldrig hända. Det verkar som att nästa gruppdeportation till Afghanistan sker på tisdag. På förvaren i Märsta, Flen, Åstorp, Gävle och Göteborg sitter människor som inte har begått något brott, men ändå behandlas de som kriminella. Och deras vänner, familj och liv ska tas ifrån dem. Idag har jag fått se en del av ännu en annan verklighet. Så kallt, tungt, hårt. Men ändå så otroligt fina och omtänksamma människor. Den kombinationen svider i hjärtat.

”Tappa inte hoppet,” säger vi, trots att vi verkligen inte har så mycket att komma med. Vi lovar att göra allt vi kan, de förtjänar bättre. Det är inte ens mycket begärt. Mänskliga rättigheter, rättvisa, respekt. En del av mig vill idag bara lägga sig ned och försvinna, ge upp. Medan en annan del skriker allt högre, skriker att vi aldrig kommer att sluta kämpa. Hjälp oss. Vi kan inte göra allt, men vi ska göra allt vi kan.

—–

 

And for non-Swedish speakers: ”My daughter Mohadese who is 7 years old called the police and said that they have to let me go, that she needs her daddy. They told her that they only work with serious issues, that she shouldn’t call them again unless she has a real problem. Mohadese cries all the time. She doesn’t want to go to school, doesn’t want to eat. She understands what is happening. My son is 6, he doesn’t really understand yet.”

And I don’t understand either. No one should have to understand, because this should never happen. It seems like there will be a group deportation to Afghanistan on Tuesday. Five detention centers in Sweden hold people who have not committed any crimes, but who are still treated as criminals. And their friends, families and lives has been taken away from them. Yesterday, I have seen a part of yet another reality. So cold, hard, heavy. But still these are some of the sweetest people that I have ever met. This combination makes my heart ache more than words can say.

We don’t ask for much. Human rights, justice, respect – to be able to live a normal life. I don’t know what we can do, but we will do everything we can in order to change this. We want to spread their stories, we want people to understand how bad the situation really is. Help us.

[Edit: The father was eventually deported to Afghanistan. I’m no longer in contact with the family.]

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s